elefanterochsprutor.blogg.se

Första veckan på gynekologiavdelningen har kantats av nya upplevelser och känslor. Det är ovant och jobbigt att inte förstå allt som sägs på ronden (den kan dessutom vara två timmar lång) då det snabbt växlar mellan engelska och swahihi. Vår guide från helgens utflykt försökte lära oss att räkna till 10 på swahili vilket kan bli användbart på avdelningarna kommande veckor! Skillnaden i kultur och språk gör praktiken svår för att vi inte vet än vad vi kan bidra med men det känns också otroligt nyttigt att med kroppsspråk och ömsesidig ansträngning kunna lära sig mer om hur de arbetar.

 

På avdelningen har vi mött patienter med diagnoser som livmoderhalscancer, fistelgångar, septiska sår efter gynekologiska operationer, komplikationer till följd av graviditet och personer som har gjort abort eller fått missfall. Som de andra också nämnde så har det gjort lite extra ont i våra hjärtan att se patienter som blir utan behandling, som en blodtransfusion, på grund av att de inte har råd, samma sak med provtagningar och utredningar.

 

Vi var alla tre överens om vad som berörde oss mest under veckan. Det var en ung flicka, 19 år gammal, som hade fått en havandeskapsförgiftning och nu låg medvetslös. Det var tydligt att hon led väldigt mycket. Hennes anhöriga var helt förkrossade och vi kände en stor frustration över att inte med några ord kunna trösta dem. Vid ett tillfälle kom ett gäng (kanske 10 stycken) läkare och läkarstudenter in och skulle ronda. Stämningen i gruppen var lättsam, de skrattade och skämtade över huvudet på den medvetslösa flickan, vilket vi upplevde som väldigt respektlöst, både gentemot flickan och hennes anhöriga. Däremot vill vi ge en eloge till de tre sjuksköterskestudenterna som hade fått ansvaret att vårda flickan. De var mycket duktiga, och vi blev riktigt imponerade av arbetet de utförde.