elefanterochsprutor.blogg.se

Jaha. Då har en gjort sin sista dag på praktiken. Vilket äventyr det har varit! Det var med blandade känslor jag gick hem idag. På ett sätt känner jag mig väldigt färdig på KCMC, men samtidigt tror jag att jag om ett tag, när jag är hemma i Sverige igen, kommer sakna livet här med allt vad det innebär. Praktiken har varit väldigt lärorik, men kanske inte på det sättet jag hade tänkt mig när jag åkte hit. Jag känner mig smått naiv när jag säger att jag trodde jag skulle öva massor och bli supergrym på alla medicinsktekniska moment. Jag tänkte jag skulle bli en hejare på att ta blodprov, sätta kateter, ge injektioner och så vidare. Visst har det funnits tillfällen att öva på detta, men jag har insett att det inte var så mycket det som det handlade om. Resan har betytt något mycket större för min personliga utveckling. Jag har fått se extrema sjukdomstillstånd; mycket blir väldigt extremt här då många inte vänder sig till sjukvården förrän det är absolut nödvändigt, och då har det tyvärr ofta gått för långt. Jag har fått se orättvisor som för mig är obegrepliga; att människor med mer pengar får bättre och snabbare vård. Jag har tyvärr fått se människor dö på grund av otillräckliga resurser. Att jag har sett hur dåligt många har det, har fått mig att ännu mer vilja hjälpa människor, att ännu mer vilja förändra. Och då menar jag inte förändra som i ett större perspektiv, utan som i att förändra för den enskilda människan, att göra mitt bästa för att ge bästa möjliga vård. Framför allt har jag insett hur bra sjukvården i Sverige faktiskt är. Jag hoppas och tror att denna insikt kommer sitta kvar när jag kommer hem, och att jag kommer uppskatta det svenska sjukvårdssystemet på ett annat sätt. För vi har det faktiskt rätt så jäkla bra.

 

Nåväl, nog om det. Jag tänkte avsluta med att lägga upp en bild från lunchen idag. Vår sista lunch på vårt favoritburgarställe i Tanzania, Burger Point.