elefanterochsprutor.blogg.se

Här kommer ett inlägg om Mias, Fannys och Daryas vecka på Surgical ward! Vi kände redan tidigt på veckan att vi hade hamnat på en bra avdelning då personalen och framförallt avdelningsföreståndaren tog väl hand om oss. För att få se och uppleva någonting här har vi märkt att det gäller att ta för sig och vara ihärdig och fråga vad man kan vara med på och hjälpa till med. Vi började därför veckan med att själva gå runt och kolla på avdelningen och på så sätt bekanta oss med patienter, deras sjukdomar och skador. Längst ner i korridoren fanns ett rum speciellt avsett för patienter med brännskador vanligen orsakade av kokande vatten. Detta rum var det som berörde oss mest emotionellt eftersom det låg tre barn där. I övrigt så var avdelningen både en pre- och postoperativ avdelning som behandlar framförallt "diabetic foots/hands" vilket här innebär mycket svår sårläkning på händer och fötter orsakad av diabetes. Andra tillstånd var cancer, bråck och magoperationer. Det vi kunde bistå med på avdelningen var såromläggning och läkemedelsutdelning. Efter att ha sett vissa av dessa sår har vår anatomiska bild definitivt uppdaterats då vi har sett hur människan ser ut inuti. Då Darya tyvärr fick stanna hemma två dagar med öroninflammation fick vi andra två vara på "Main Operation Theatre" och se våra allra första operationer! Efter några om och men och trevliga människor lyckades vi få låna blåa kläder, skoskydd, munskydd och hårnät, något som är ett måste för att få vara inne på operationssalarna. Vår första operation skulle de avlägsna en stor (ca 20 cm i diameter) okänd knöl på ryggen. Två timmar och två kilo senare var vi nöjda med dag ett på operation trots att lukten av bränt kött satt kvar i näsan. Dag två på "MOT" fick vi se en tolv dagar gammal bebis opereras för navelbråck. En bit in i operationen slår det oss båda hur lätt det är att bli distanserad i situationen och koppla bort att det är en människa och i detta fallet ett litet barn som ligger på operationsbordet. Denna känsla följde med oss in till nästa operationssal där de skulle utföra en benamputation. Det kändes surrealistiskt att se när ortopeden till slut sågade igenom lårbenet, kroppens största ben, med en handsåg och att de sedan bar ut det avlägsnade benet i en röd sopsäck. Efter det tog vi lunch och sedan en härlig, lång, välbehövd midsommarhelg. Hoppas ni också har haft en bra midsommar och ätit många jordgubbar åt oss, kram Mia, Fanny och Darya