Två dagar på MICU
I början av veckan spenderade jag & Johan två dagar på medicinska intensivvårdsavdelningen, MICU. Här låg det endast 5 patienter, alla väldigt svårt sjuka. En av dessa patienter som berörde mig väldigt mycket var en 5 år gammal pojke som drabbats av akut njursvikt efter att han troligtvis ätit några giftiga bär i skogen. Då njurarna inte fungerar behandlas pojken med peritonealdialys vilket betyder att dialysvätskan förs in bukhålan & sedan töms ut, vilket görs ett antal gånger om dagen. Första dagen på avdelningen så såg vi inte mycket av pojken, han låg helt under täcket & jag fick nästan känslan av att han var medvetslös då han knappt rörde sig på hela dagen. Vår andra dag var vi med när pojken skulle tvättas. När vi lyfter på täcket ser jag hur den lilla magra pojken har båda händerna fastbundna med lakan i sängkanterna. När vi ifrågasatte detta förklarade sjuksköterskan lättsamt att det var för att pojken annars försökte dra ut sin sond som han har genom näsan. Detta kändes så himla fel för mig & det sitter så djupt rotat att man inte berövar en människas frihet på det sättet & att de här inte har samma syn på hur kränkande en sådan handling faktiskt är. Vi knöt loss händerna, tvättade & smörjde patienten & för första gången såg jag att pojken öppnade ögonen & trots att jag möte hans blick så fick jag inget gensvar, han kändes helt apatisk. När vi var färdiga med tvätt så knöts händerna fast igen & där låg pojken stilla resten av dagen.
Vi frågade vart pojkens föräldrar var då vi inte sett någon anhörig, de förklarade att föräldrarna var fattiga masaier & att de var tvungna att vara iväg för att försöka få ihop pengar till pojkens vård. Får föräldrarna inte ihop pengarna är det inte ovanligt att behandlingen avslutas, & då den här pojken antagligen kommer vara beroende av sin dialys resten av livet så fick vi förklarat för oss att det kan vara "waste of money" att fortsätta vårda pojken.
Det är ibland väldigt svårt att acceptera hur vården ser ut här & hur man kan ha en så annorlunda syn på människovärdet i vissa situationer. Att se med egna ögon hur livet kan vara så orättvist för att man föds på olika platser på jorden är en svår insikt & det är en jobbig känsla att inte kunna göra något åt det.
Lina
