Labour ward och neonatal med Mia, Fanny och Darya
Efter vårt safariäventyr hade vi våra två första dagar på förlossningsavdelningen. Första dagen var rena rama baby boomen då vi fick se sex bebisar födas mellan klockan 9 och 12. Tre vaginala förlossningar och två kejsarsnitt varav ett var tvillingar.
Av de som föder på sjukhus är ca 70% kejsarsnitt men detta är nog en ganska missvisande siffra då många kvinnor väljer att föda i hemmet. Det är inte heller så vanligt att de som föder vaginalt på sjukhus erbjuds någon smärtlindring. En annan stor skillnad jämfört med Sverige är att efter en födsel med kejsarsnitt visas vanligen endast könet på bebisen för mamman innan barnet bärs iväg i väntan på att mamman ska återhämta sig från snittet.
Att få se en födsel och dela mammornas glädje var en väldigt fin upplevelse. Till skillnad från studenterna här i Tanzania så ingår inte särskilt mycket barnmorskeri i vår utbildning utom en liten kurs och två dagar på mödravårdscentral. Så för de av oss som inte har planer på att bli barnmorskor är detta förmodligen de enda födslar vi kommer ha varit med på i våra yrkesliv. Eftersom patienterna här oftast inte har med någon anhörig så fick vi ställa upp som handkramare, massörer och support. Vi fick vara med två olika barnmorskor och de arbetade väldigt olika. En stod och skrek till en mamma som höll på föda att hon var dålig och att hon inte samarbetade och när hon grät efter när barnmorskan sydde så kallade hon henne för baby. Den andra vi träffade redan på morgonen hade jobbat natt men förklarade för oss att hon älskade sitt jobb och att hon gärna stannade på dagen också. Denna barnmorska var också hård och lite barsk mot mamman som födde men endast i den mån som krävdes för att barnet skulle komma ut som det skulle. Hon var även noga med att säga hur duktig mamman var samtidigt som hon lyckades stå och berätta för oss vad som hände och hur allt skulle gå till. Efter den här förlossningen var vi alla tre ganska tagna och när mamman sedan började gråta av lycka när hon fick se sitt barn kunde vi inte hålla tårarna tillbaka. Vi fick under förlossningarna hjälpa till med sådana saker som dropp, sprutor och det bästa av allt, bebisförflyttning❤️.
Resterande två dagar av veckan spenderade vi på neonatalavdelningen med massa bebisgos, blöjbyte, matning och tvättning. Här ligger förtidigt födda barn och sjuka barn fram till de är 28 dagar gamla.
Nu är det inte långt kvar av vår praktik här på sjukhuset KCMC och vi börjar med blandade känslor inse att vi snart ska åka härifrån, från ett ställe som börjar kännas lite som vårt hem!
Av de som föder på sjukhus är ca 70% kejsarsnitt men detta är nog en ganska missvisande siffra då många kvinnor väljer att föda i hemmet. Det är inte heller så vanligt att de som föder vaginalt på sjukhus erbjuds någon smärtlindring. En annan stor skillnad jämfört med Sverige är att efter en födsel med kejsarsnitt visas vanligen endast könet på bebisen för mamman innan barnet bärs iväg i väntan på att mamman ska återhämta sig från snittet.
Att få se en födsel och dela mammornas glädje var en väldigt fin upplevelse. Till skillnad från studenterna här i Tanzania så ingår inte särskilt mycket barnmorskeri i vår utbildning utom en liten kurs och två dagar på mödravårdscentral. Så för de av oss som inte har planer på att bli barnmorskor är detta förmodligen de enda födslar vi kommer ha varit med på i våra yrkesliv. Eftersom patienterna här oftast inte har med någon anhörig så fick vi ställa upp som handkramare, massörer och support. Vi fick vara med två olika barnmorskor och de arbetade väldigt olika. En stod och skrek till en mamma som höll på föda att hon var dålig och att hon inte samarbetade och när hon grät efter när barnmorskan sydde så kallade hon henne för baby. Den andra vi träffade redan på morgonen hade jobbat natt men förklarade för oss att hon älskade sitt jobb och att hon gärna stannade på dagen också. Denna barnmorska var också hård och lite barsk mot mamman som födde men endast i den mån som krävdes för att barnet skulle komma ut som det skulle. Hon var även noga med att säga hur duktig mamman var samtidigt som hon lyckades stå och berätta för oss vad som hände och hur allt skulle gå till. Efter den här förlossningen var vi alla tre ganska tagna och när mamman sedan började gråta av lycka när hon fick se sitt barn kunde vi inte hålla tårarna tillbaka. Vi fick under förlossningarna hjälpa till med sådana saker som dropp, sprutor och det bästa av allt, bebisförflyttning❤️.
Resterande två dagar av veckan spenderade vi på neonatalavdelningen med massa bebisgos, blöjbyte, matning och tvättning. Här ligger förtidigt födda barn och sjuka barn fram till de är 28 dagar gamla.
Nu är det inte långt kvar av vår praktik här på sjukhuset KCMC och vi börjar med blandade känslor inse att vi snart ska åka härifrån, från ett ställe som börjar kännas lite som vårt hem!
I Sverige är vi vana vid vita pyjamaser, på förlossningen här ska man tydligen ha en figursydd klänning!
Här är en av de fyra förlossningbritsarna vilka alla står i samma rum.
Bebisgos på neonatal💕
